Logotypskugga

Hem Nyheter Om myskoxen Invandringen Filmer Rädda myskoxen Länkar

Några filmer om myskoxen

DVD-Myskoxens_Ingemar.pngSagan om myskoxen Ingemar

Det var en gång för länge sedan, långt borta, någonstans i Centralasiens högland, som en ny djurart såg dagens ljus. Djuret fick så småningom namnet Ovibos moschatus, myskoxe. Detta hände sig för ca 17 miljoner år sedan. Ja, så inleds texten till Ingemars film om den Härjedalska myskoxstammen. 

En djurart som levt sida vid sida med både den sabeltandade tigern och mammuten, men som till skillnad från dessa, överlevt både istider och dess mellanperioder. I trakterna av Rödfjället och Batteriet i Härjedalen har denna, från Norge, invandrande grupp alltsedan början av 70-talet haft sina vinterbetesplatser.

En tjurkalv, född 1995, och som Nils G Lundh döpte till Ingemar, är huvudpersonen. Han blev den störste och kraftigaste myskoxtjur, som någon gång trampat på västra Härjedalens fjällhed. Det är, delvis, en film om människans missunnsamhet, både vad gäller umgänget med detta urtidsdjur, som avsaknaden av hänsyn, respekt och ödmjukhet. Men, det är även en film om de fåtal entusiaster som Ingemar, som tycker att det självfallet borde finnas plats för alla på denna planet. 

Filmen hade världspremiär på bygdegården, Tänndalen i Härjedalen 15 februari 2006. En mycket trevlig och intressant film gjord av naturfotografen Ingemar Lind som jag ofta träffar vid mina besök i Härjedalen.

DVD-I_myskoxens_rike.pngI Myskoxens rike

Sällan har en djurart fascinerat mig mer än myskoxen. När jag för första gången stod öga mot öga med honom, förvånades jag över hur liten han var - drygt en meter över backen bara. Världens farligaste villebråd hade jag fått veta att myskoxen var, så de hundra meter man satt upp som närgräns verkade vid detta första möte vara på tok för snålt tilltagen. Ingenstans fanns att gömma sig heller om nu dessa bruna urtidsdjur skulle få för sig att anfalla. Jag hade lärt mig att 60 km i timman kunde de springa. Lika snabbt uppför som nedför.

En annan mycket trevlig och intressant film gjord av naturfotografen Ingemar Lind.


Naturfotograf från Tänndalen i Härjedalen

Alla som är det minsta intresserade av natur har sett åtminstone någon av Ingemar Linds naturfilmer i till exempel TV-programmet Mitt i naturen, ett program som han var med och startade. Han har ofta hörts i lokalradion med direktrapporter från porlande vårbäckar eller som expert när lyssnarna ställt frågor om flora och fauna.

Ljudet i en naturfilm är en av Ingemar Linds käpphästar. Som ljudexpert på först radion, sedan på TV kan han ljud. Ingemar Lind tycker att många av de naturfilmer som visas i TV idag alltför ofta hemfaller åt för mycket musik och osakliga speakertexter. Det blir för mycket av lejon äter zebra-musik, som han uttrycker det.
- Naturen är värd att lyssna på som den är, menar han.
När han var med och startade Mitt i naturen 1980 fick han möjlighet att ägna sig åt naturfilm på heltid.
- Jag är privilegierad som kan ägna mig åt mitt största intresse och ha det som mitt yrke. Jag filmar, klipper och lägger på ljud. Det får ta den tid det tar.

– Vi har väl alla våra smultronställen, platser dit vi längtar, både i sinnet och i verkligheten. Några är våra egna, alldeles egna, och dit kanske vi beger oss för att slippa vardagens jäkt och stress. Där vill vi helst vara för oss själva, säger Ingemar Lind.
– Andra smultronställen delar vi gärna med andra. Dessa platser brukar oftast ha naturvärden, fåglar, blommor, fantastiska vyer, eller något annat som gör att man längtar dit, om och om igen.

Länk till Ingemar Linds hemsida: www.ingemarlind.se 



Skicka e-post till Myskoxen med frågor eller kommentarer om den här webbplatsen.
Copyright © RT-data 2013. Senast uppdaterad den 06 augusti 2013